S. Boholm

Påminnelse



Krossa barriären och tillåt dig själv att uttryckas.


Gärna innan månadens slut.
S. Boholm

Hallå?     

Som du ser ut..   

Kan du höra mig?
    
..Är du där?


Stanken befäster sig ofelbart i baksidan av gommen. Det finns ingen luft, kväljningarna går ifrån motbjudande till tacksamt uppskattande. Repris av en dålig komedi, ett scenbyte som aldrig slutförs på grund av att prinsessan Jasmin håller på att bli lynchad av de sju dvärgarna medan hon tvingas se på när de magiska skogsvarelserna utför den brutalaste av necklacing  på Odjuret, allt under tiden som världens blick är riktad i motsatt håll, stirrandes in i en 40" dumburk. 

Det är ju inte så att man blivit bitter, vandrandes i skräddarsydd skärseld, en ensamt överlevande camellia vars blad olidligt sakta faller mot den kalla marken, doftlös och bortglömd. 

Nej nej, ack åh ve, inte bitter

Det är egentligen inte så mycket som har förändrats. Håret växer över skulderbladen, vars definition starkt förtydligas av näringsbristen, renderat en kalkbetonad hud och en stillsam livlös hinna av vad som en gång var ett forsande havsblått fönster av nuklär proportion. Momento har gått ifrån att, numera sett som, lättsamt extraheras ifrån det oskyldiga fluffiga molnet av tankar och funderingar, till att diaboliskt gröpas ut ur själen och tvångsristas in i insidan av köttet. 

Nej, här har inte mycket förändrats, var god att vänd riktning till säsongs premiären av den där serien du bara inte kan missa. Fnys åt reklamavbrotten bestående av den korta nyhetsrapporten om dödsantalet från katastrofen som tacksamt sträcker sig miltals bortom din trygghetszon- åh schhh! nu börjar det ju igen.

Varje skymt av avslutad mening bränner som syra i magen, krälandes upp mot brösten där det absorberas upp av de rötter till de botaniska missfoster som livnärar sig på just dessa oxymoroniska yttrande. Frukten den bär kan jämföras med gårdagens pizza väntandes där bak i kylen, några stunder sedan åtråvärd och efterlängtad, nu försjunken och önskvärt slängd. Som en färsk bakelse tagen direkt ur ugnen, delikat placerad på fönsterkarmen för att sedan med ytterst, ytterst försiktighet, leverera en fotlång brunkabel av personlig sort ovanpå gräddningen. 

Oh det blir ju aldrig nog! Tvi vad jag avskyr människor som uttrycker sig, människor som ankrar sin lycka i triviala ting. Bläh hur jag äcklas av de som uppmuntras vara vackra och fina, trots hur människor inte kan förstå sig på skönhet om det inte finns som en app till deras hashtaggande fistmaskin som evigt mättar deras horande för uppfyllande. 

Hur jag hatar dessa människor.. Vad jag avskyr denna värld...

Som jag plågsamt längtar, till att ännu en gång få vara en del av den.

S. Boholm
Jag är vid liv.
S. Boholm
Det var länge sen motorn spann, eller nja inte riktigt, correction. Det var länge sen vi la den i park och lät motorn tagga ner.

Varje tomt papper, ark, inlägg jag hamnar framför väcker alltid samma känsla. Den här känslan när du inte kanske pratat med dina morföräldrar på ett tag och istället för att gör det uppenbara och oftast simplaste, bemöts du alltid med en konkret känsla av ångest och skuldkänslor vid bara tanken av det. Så känner jag inför allt jag ser mig själv ha potential att kunna påverka, men ändå inte gör det.

Överallt omkring sig tar nära och kära små som stora steg mot självförverkligan.

Det är svårt, då du konfronteras med den skoningslösa inre strid där du ställs inför ett valet att ge efter varenda fiber i din kropp som i sin beslutsamhet vill bibehålla saker som det är, eller att inse att om du verkligen älskar något, så låter du de gå. Klysha? Något otroligt.

Det är intressant att se hur människor utvecklas med åren, just nu i åtanke alla titelkåta hajar. Fastna häromdagen i ett samtal om hur otroligt prestigebesatt Sverige är. Antingen slängs all tid och själ på att jobba eller så är utbildning det andra accepterade valet. All respekt mot drivna människor, men under processen så kan många förlora synen för de som verkligen betyder något. Resan. Jag tror resan är målet i sig. En sluten cirkel. Det spelar ingen riktig roll vart du befinner dig. Så länge du är där.


Alright sjukligt abstrakta budskap som förmedlas här, var en helt okej uppvärmning.

Jag har saknat att skriva. Verkligen.
S. Boholm
Det börjar ta slut på skrivblock, så jag återvänder till dig min kära.

Fast just nu är det trots allt Fredag, så vi ses på Söndag.
S. Boholm
Loading backupdata.
..
..
...
Loading complete.
Running program.

---
Set a goal, and stick to it.
You invest way too much time on other people, other things, things that is irrelevant to your ultimate goal.
Set your goals. Rememeber them constantly. Focus. Your goals are a reality that already exists.
Its a program in which the time between where you are now and when your goals are reached are just loading time.
How fast the loading takes is entirely up to you.
Nobody enjoys a long loading time.
Get to it.
Load the program.
Reach your goals.
Expand your driver time.
The amount of time spent on resetting your system is existently excessive.
While in sleep mode, your system is undergoing a maintenance which, though a necessity, in longer term of usage can affect your freshly obtained aswell as your hard data due to the the organizating process.
Shorter cleanse of system is adviced, in order to increase the performance itself.
Preserve your profound insight.
Stay on target.
Consider this your backupdata.
Your Save.
Load this data at any time for a quick restart.

End of breif.
---
S. Boholm
Ungdomsåren avslutas som ett socialt experiment, genomskinligt.

Game, set, match.

Lämnar spelet bakom med endast en trofé i ägo;

Jag hade rätt, redan från första början.