S. Boholm

Det här var ett tag sen!


I
Fredags fyllde mamma år och i present, med tanke på att sonen är pank, så fick hon en liten film dedikerad till sin ära som kan ses här. Ulla var lika förbluffad och övertagen av filmen som hon var när jag hälsade på henne i eftermiddags, det såg ut något såhär;



Med annat i tankarna så är det fortfarande lite svårt att komma på något skrivvärt som inte dränks i cynism med en härligt glaserad pessimism topping som kronan på verket. Huff puff puff.. vart ska det bli av med mig. Bestämt mig för att stryka skolan, göra prövning på de ämnen jag behöver om det går annars så finns det fler tillfällen. Auurrggh jag är fortfarande ilsken på samhällets motbjudande fasader så det känns för tidigt att släppa det och slappa på ett fejk leende och ta all propaganda skit upp i röven som alla andra trevligt konformism Svenssons.

Jag ser nog för svart och vitt på konceptet av en blogg, man måste få ut all skit också nånstans så varför inte här om något. Sen ger jag väl blanke fan i om folk slutar läsa för att det blir för verkligt i inläggen, för mer och mer börjar jag inse att jag gör detta för mig och inte för andras nöje. Även om jag verkligen gillar att kunna bidra med något som får andra att må bättre eller åtminstone väcka nån sorts av passion och intresse.

Får se hur det blir, ska ta och sova på saken.

Från en hål till en annan, go natt