S. Boholm
Shit.

I
dag var helt fel dag att vakna upp till. Fredagspeppet dog så fort Fredagen väl kom. Efter att ha legat kvar i sängen i 5h som verkar ha blivit en vana på sistone, för att sen käka frukost vid halv 4 och återgå till datorrutinen, så börjar samvetesångesten pumpa i bakhuvudet igen.

Det är helg och jag vill inget mer än att lägga mig under täcket igen och vänta på allt är över. Samtidigt som jag inte vill slösa en sekund till på självsympati och självdestruktivitet. Det är så jävla uttjatat. Blir lack på att inte göra något. På att inte ta de möjligheter jag kan ta och lyfta mig upp ur skiten.

Idag är jag på stridsstigen, jag orkar inte vara välformulerad och jag orkar helt enkelt inte bry mig om skit. Jag är förbannad på mig själv och ah-FAN! Palla. Ursäktar för meningslöst inlägg.

Jag måste gå.

Tydligen finns det någon där ute som väntar på mig